Gränser: när du känner dina gränser, och håller dem
Gränser är dragningen mot att skydda ditt eget utrymme, din tid och dina gränser. Du säger nej till att låna ut pengar igen, behåller ditt eget boende lite längre, säger till en förälder att livsråden måste ta slut. Du kan älska folk och ändå bestämma var gränsen går. I SENEKA får de vars val oftast lutar åt det här hållet arketypen Ankaret. Du bränner sällan ut dig, eftersom du vet vad du orkar bära. Risken är att du håller gränsen när det hade varit helt okej att släppa in någon.
Så ser det ut
- Du låter jobbchatten vänta tills du är tillbaka från semestern.
- Du säger att kvällen är din när en vän dyker upp oanmäld.
- Du håller din lön för dig själv, även inför familjen.
Vad den konkurrerar med
Gränser krockar oftast med Öppenhet i SENEKA:s dilemman. Att vakta ditt utrymme och att släppa in något nytt är båda sunda instinkter, och många val handlar om huruvida just den här dörren ska öppnas.
Dilemman som mäter Gränser
Efter tre månader föreslår din partner att ni flyttar ihop. Det känns snabbt. Det känns också rätt.
Din väns hyra ska betalas och de saknar pengar. Du har dem. Förra gången tog det ett år att få tillbaka dem och det kostade vänskapen något.
En släkting ber om att få låna pengar igen. Hen har aldrig betalat tillbaka något.
En förälder fortsätter styra hur du lever ditt liv. Ikväll börjar hen igen vid middagen.
Du får av en slump veta att en kollega tjänar mycket mindre än du för samma jobb. De har ingen aning.
Din mamma frågar vad du ärligt tycker om hennes plan att sälja familjens hem. Du tycker att det är ett misstag.
